I vårt förra hus hade vi världens finaste kamin i vardagsrummet.

I radhuset skaffade vi en spriteldad öppen spis.

Självklart måste vi ha någon form av eldstad även i detta hus!

 

Gör lite gratisreklam för killen vi köpte kaminen från:

http://www.kaminmannen.com/

 

Kanonpriser och jättefina kaminer av alla de slag!

 

Här är vår:

Ett gäng burkar vitfärg är mina bästa vänner!! 

Nån timme och nån hundralapp och förändringen är total!

 

Vrån vid källartrappan

Huset har en massa rum. Ett dygn bara ett visst antal timmar.

Mycket ska ändras i planlösningen, så i väntan på det kan jag ju inte rusta hur mycket som helst. Tyvärr...

Köket ska till exempel bli jättestort.

Väggen till rummet brevid (vårt nuvarande sovrum) ska rivas.

Då är det ju onödig tid och pengar att rusta köket nu, kan man tycka, och det tycker väl även jag.

Men nya tapeter och vitt tak var ett måste!

Resten (golv, skåpluckor etc) får ju vänta tills köket fått den placering det ska ha.

 

Köket när vi flyttade in:

 

Det här kan komma att utveckla sig till en halv roman!

 

Tidigare skrev jag ju om branden och att bara pappan och ena sonen överlevde.
Än så länge vet jag inte så mycket mer, men när värmen återkommer (och man törs gå ut igen) tänker jag ta tag i byns egen forskare och lägga resten av pusslet.

Pappa Rudolf och sonen John överlevde branden.
Mamma Anna och fyra barn brann inne.

Efter branden flyttade far och son till Storvik, där Annas pappa hade byggt ett hus, som dom kunde bo i.
Sonen John blev träsnidare och spelman. 
Till historien hör att min egen pappa och farfar är/var spelmän, och när jag frågade pappa om John, visade det sig att han många gånger spelat med honom.
Han ska ha varit en riktig lustigkurre, som alltid hade en rolig historia på lager.

Pappa tyckte att det var intressant att just denna John, som han minns så väl, var den överlevande sonen från branden i huset som hans dotter nu bor i.

 

Världen är bra liten!

John dog på 70-talet. Han ligger begravd på Ovansjö kyrkogård. 

Där ligger även hans far, och någon som jag antar är Johns fru.

Twisten i det hela är att inte någonstans finns någon notering om var (eller när) Anna och de fyra barnen begravdes.

Min tanke är att de tyvärr ligger kvar här. 
Det ska bli mitt sommarprojekt att nysta ut!